Det blev akuten..

Jag blev rådd att uppsöka akutvård då magsmärtorna bara förvärrades. Vilken upplevelse det är att vara akutpatient: man skjutsas fram och tillbaka, olika sköterskor och läkare avbyter varann, olika avdelningar och hela tiden den enorma väntan som liksom känns oändlig.

Efter diverse prover så misstänkte de blindtarmsinflammation så jag fick stanna kvar på observation. Vid femtiden på morgonen hade jag så ont att jag fick morfin...som bomull mot smärtan.

Som tur var klingade smärtorna av på morgonen och jag fick åka hem. Behöver dock uppsöka vårdcentral då jag hade extremt låga blodvärden.

Här är jag på uppvaket, skönt med egen säng och "tyst" (storsnarkande kvinna i båset bredvid) rum. På akuten ligger man i korridoren där folk springer förbi som yra höns, berusade och dementa i salig blandning. Fredagskväll o allt..

Men jag är så glad att vara hemma igen!